Beredskapsveckan rullar vidare och den här gången gör vi ett besök hos Matvärnet i Stabbfors. Sedan ett par år tillbaka samarbetar tre hushåll med lokal matförsörjning i Stabbfors, beläget i Tängvattnet utanför Hemavan. Trots de karga förutsättningarna och den korta sommaren odlas här grönsaker och potatis. I hönshuset går hönorna och pickar med en fantastisk utsikt mot fjällen.
En av initiativtagarna är Gunilla Maria Levinsson, som tidigare drivit bussföretag och arbetat som busschaufför. I dag driver hon Matvärnet tillsammans med sina grannar Bodil Almroth och Sandra Taha.
– Jag fick kontakter och inspiration i Edsele där matvärnsrörelsen startat. Varje litet matvärn är fristående och organiserar sig själv. Konceptet kommer från solidaritet, att man tillverkar mat och ger till varandra utan blanda in stat och marknad eller arbeta med pengar. Genom maten skapar vi tillit till varandra, vi hade inte lärt känna varandra här om vi inte haft hönsen tillsammans, berättar Gunilla.
Det hela började med potatis. Sedan behövdes gödsel till potatislandet och då blev nästa steg att skaffa höns.
– Min farfar levde i Sverige på 1860-talet och då var det svält. Vi måste organisera civilsamhället och kan inte förlita oss på andra än vår egen by och de närmaste. Genom matvärnet har vi upptäckt att det finns jättemycket kunskap här, fortsätter Gunilla.
Vill utveckla beredskapen ytterligare
Nästa steg för Matvärnet är att arbeta mer med krishantering. Även i ett litet samarbete kan konflikter uppstå och därför vill gruppen ha en plan för hur eventuella konflikter ska hanteras. Under vintern är tanken att ta fram stadgar och göra verksamheten något mer formell.
Matvärnet har också planer på framtida samarbeten med andra föreningar, men grundtanken är att verksamheten ska fortsätta vara småskalig och hållbar. Bodil och hennes man Ture står för lokalerna. Det är på deras hemman som potatislandet finns och där växthuset och hönshuset står. Fastigheten är en jordbruksfastighet med bra förutsättningar för verksamheten. Att gruppen är liten har också gjort samarbetet enklare.
– Alla ska känna att man klarar av det man ska göra och att man mår bra av det. Såklart vore det roligt att vara några fler men förutsättningarna är ju att allting finns här. Om man bor i Hemavan kanske det blir svårt att köra ut i Stabbfors en gång per dag. En bra förutsättning är att allt ska finnas inom cykelavstånd, säger Bodil.
Delar på arbetet
De tre hushållen hjälps åt med det praktiska arbetet. När Gunilla och Ture är hemma öppnar och stänger de luckan till hönsen, och Gunilla och Sandra hjälps åt med skötseln. De turas om och är där ungefär lika mycket.
– Vi har varit väldigt toleranta, det får vara på lite olika sätt. Vi har en gemensam chatt där all kommunikation sker. Vi träffas ofta ute på trappen nu på sommaren och så träffas vi också i andra sammanhang via stickträffar, säger Bodil.
I potatislandet odlas också morötter och inne hos Gunilla odlas tomater. De tre hushållen har gemensamt bidragit med olika plantor till växthuset, som är nybyggt för den här säsongen.
Växthuset kan klara ett längre strömavbrott
I växthuset finns en solpanel som driver pumpen för bevattningen. Den används också till fläktar och värmare för att kunna reglera temperaturen.
– Sen har vi en dieselvärmare om det blir kallare. Växthuset ska kunna stå helt på egna ben vid ett längre strömavbrott, berättar Bodil.
I husen finns också vedspisar och vattnet kommer från egen brunn. Att kunna klara sig när samhällets vanliga funktioner inte fungerar är en viktig del av tanken bakom Matvärnet.
– Vi som bor här ute vi kommer inte få mat vid en kris, vi som är allra längst bort kommer att bli utan. Om det skulle bli ett strömavbrott så har jag 15 kilo salt och socker som kan användas för att lägga kött och fisk i saltlag om frysarna slutar att fungera. När jag träffade de i Edsele så var det första budskapet kolla att folk har tillräckligt med salt till köttet i sina frysar. Folk säger ju ofta att jag klarar mig, jag har frysen full. Därför ska man köpa hem salt och kärl, säger Gunilla.
Det finns också andra lösningar för att kunna förvara maten under längre avbrott.
– Vi har solcellspaneler och de laddar batterierna som ska driva frysarna, så vi har extra reservkraft. Vi jobbar också med tryckkonservering, bland annat svamp, grönsakssoppa, köttsoppa och köttfärssås. Då kan maten stå mörkt i rumstemperatur, berättar Bodil.
En plats med erfarenhet av beredskap
Stabbfors och Tängvattsdalen ligger nära den norska gränsen. Områdets geografiska läge har också historiskt haft betydelse i tider av kris. Dalgången var involverad i förra kriget eftersom att den ligger så nära Norge, åker man längst in så går det att gå över gränsen.
För Gunilla handlar Matvärnet i grunden om mer än att bara producera mat. Det handlar lika mycket om relationer, samarbete och att bygga upp en lokal förmåga att hjälpa varandra.
– Gör mat och ge till andra utanför stat och marknad, betona tillit och självorganisering, avrundar Gunilla. Med under besöket var också Lisa Cockette som är projektledare för FRAM som arbetar med bättre beredskap för företag.
